Ras Fakta

Rasens ursprung:

Hollandse Herdershond härstammar från samma förfäder som schäfern och de fyra varianterna av Belgisk vallhund. Under slutet av 1800-talet började man renavla HH och 1898 bildades "Nederlandse Herdershonden club", som i dag är rasens moderklubb. Ändamålet var att tillvarata och utveckla rasen.

HH blev tidigare mest använd som vakt- och vallhund, oftast bland fåren. Numera används den som polishund, vakthund, "brukshund" och sällskapshund. Den är förhållandevis okänd utanför sitt hemland, och rasen är på världsbasis numerärt liten. HH finns i tre varianter; korthårig, långhårig och strävhårig. Det är flest av den korthåriga varianten, därefter följer lång- och strävhår. 

 

Holländaren skall kunna utföra ett hårt arbete. Den skall vara välbyggd, livlig och uppmärksam. Den är en utmärkt brukshund men fungerar som familjehund under förutsättning att den blir mentalt aktiverad.
Hollandse Herdershond är en mycket formbar, vaksam och trogen hund som inte tvekar att försvara sin förare eller familj om det behövs.
Den är uthållig, aktiv och rörlig med de rätta vallhundsinstinkterna och har ett livligt och intelligent temperament.


Helhetsintryck:
En medelstor, medeltung, muskulös hund med kraftig och proportionerlig byggning. Intelligent uttryck och livligt temperament. 
 

Karaktärsegenskaper:
Tillgiven, lydig, vaken, livlig, villig, mycket trofast och pålitlig. Stor uthållighet, alltid uppmärksam, aktiv och begåvad med den rätta vallhundsinstinkten.

Storlek:
Kroppslängden överstiger mankhöjden, proportionerna ungefär 10:9
Mankhöjd;

hane: 57-62 cm.

  • tik: 55-60 cm. 

Hårlag:
Korthår, Långhår och Strävhår

Päls:
Korthår;en ganska hård, slät, åtliggande inte för kort päls med underull. Halskrage, längre päls på benens baksidor och svans skall finnas.

Långhår; Lång, rak, åtliggande kraftig päls, utan vågor eller lockar, med mjuk underull. Kort päls på huvud, öron, tassar och bakben. Frambenens baksida skall ha kraftig behåring som avtar neråt. Svansen skall vara täckt av lång päls på alla sidor. Öron utan behäng.

Strävhår; Hård, sträv och raggigt täckhår med tät mjuk underull. Strävt buskigt hår vid ögonbrynen, över- och underläppar med rikligt, strävt skägg. Kortare hår på panna, kinder och öron. Kraftig behåring på lårens baksidor, sk. byxor, är önskvärt. Rikligt behårad svans.

Färg:
Kort- och långhår;
Brun grundfärg med gula strimmor (guldbrindle), eller grå grundfärg med silverstrimmor (silverbrindle). Tigrering över hela kroppen, även halskrage, byxor och svans. Svart mask föredras.
Strävhår;
Blågrå, peppar och salt, guld- eller silverbrindle. Hos strävhåren framträder tigreringen mindre tydligt.

Rörelser:
Lediga, smidiga, normala. Benens rörelser får aldrig vara bundna, ej heller flytande eller långsträckta.

BESKRIVNING AV KROPPENS EXTREMITETER

Huvud:
Storlek i god proportion till resten av kroppen. Långstrakt snarare än tungt. Utan "veck" och torrt. Nospartiet skall vara något längre än den flata delen av skallen. Nosryggen skall vara rak och parallell med skallen; liten stop. Svart nosspegel och åtsmitande läppar. Hos strävhåren ser huvudet mer fyrkantigt ut men detta är en synvilla.

Öron:
Hellre små än stora. Högt placerade. I rörelse skall öronen bäras stramt upprätta och något framåtvända. Trekantiga öron, aldrig skedformade.

Ögon:
Skall vara mörka, medelstora, mandelformade och lätt snedställda.

Nosen:
Alltid svart.

Bett:
Regelbundet och komplett saxbett.

Hals:
En inte för kort, "torr" hals utan löst halsskinn som gradvis övergår i överlinjen.

Kropp:
Fast. Bröstkorgen skall vara djup, men inte smal, och väl övergå i buklinjen. Ryggen skall vara kort, rak och kraftfull. Ländpartiet är kraftigt, inte långt eller smalt. Korset får inte vara kort eller för sluttande.

Framben:
Fasta, muskulösa med stark benstomme. Alltid raka men med tillräcklig fjädring i handlovarna. Skuldrorna skall ligga tätt intill bröstkorgen.

Bakben:
Också fasta, muskulösa med stark benstomme utan överdriven vinkling i knäleden. Hasleden skall också vara lagom, inte överdrivet, vinklad. Hasen skall stå i rak linje med sittbensknölen. Inga sporrar.

Tassar:
Väl slutna med väl välvda tår. Fasta och mörka trampdynor med svarta klor.

Svans:
I stillhet skall svansen hänga rakt eller lätt böjd i jämnhöjd med hasleden. I rörelse skall svansen bäras elegant uppåt, aldrig snett buren eller ringlad.

Fel

  •  för mycket vitt på bröst eller tassar; vita strimmor eller fläckar på något annat ställe på kroppen
  • tippöron eller skedformade öron
  • fel färg, för mycket svart i "topcoaten"
  • över- eller underbett
  • kuperade öron
  • kroksvans eller ringlad svans

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

Noter: hanhundar skall ha två normalt belägna testiklar

_indexallavarianter